FAMILJEFAMN

Föreställ dig att du har haft en lång dag. Du är helt slut. Precis när du satt dig i soffan med en kopp kaffe i handen då ringer chefen.

"Du sa att du skulle skicka rapporten idag men det har du inte gjort. Gå och gör det nu!"

Du svarar: "Jag vet men jag har har fått gjort massor idag på ett annat projekt där jag låg efter, det har varit en riktigt lång dag för mig, jag behöver lite mer tid." (Du låter verkligen trött på rösten.)

Chefen svarar dig, "Jag behöver den nu! Du lyssnar aldrig på vad jag säger!"
------

Hur skulle detta landa hos dig? Jag vet att jag skulle bli irriterad, skulle inte känna mig respekterad, värdefull eller lyssnad på utan snarare osedd och ouppskattad. Och jag skulle verkligen inte vara sugen på att starta igång datorn och arbeta klart.

Föreställ dig nu om din chef istället sagt: "Hej, du jag vet att det varit en lång dag idag. Du nämnde att du skulle skicka ut rapporten, har du möjlighet att göra det nu?”

När du berättar att du precis satt dig med en kopp...

Jag vet vad jag vill - ändå gör jag det inte. Kan du känna igen dig i det? Då är du inte ensam. Varför tar det emot så mycket, varför drar vi oss från att göra vissa saker, skjuter det till nästa dag och hittar på ursäkter? Då är det lätt att bli besviken på sig själv, känna sig misslyckad och uppgiven. Jag vill gärna förklara varför du känner så och ge dig kraften och modet att börja göra det du vill.

Fyll i meningen "Det är svårt för mig att….."

"Hur kom du på att slutföra projektet på det sättet?" 

Hur kom du på att...

- sätta klossarna på varandra så högt?

- starta uppsatsen på det viset? 

 - ordna konferensen på detta sätt?

- slå den passningen dit i det läget?

- använda alla färgkritorna såhär?"

Jag pratar ofta om vikten av att vara nyfiken. När vi har nyfikenheten med oss underlättas vår vardag, vi bygger relation och ökar på samspelet i vårt team - oavsett om det är hemma i familjen, på jobbet i arbetsteamet eller på fotbollen i klubblaget.

Ofta får jag frågor kring hur vi bygger självkänsla. Hur kommer vi ifrån att bara ge beröm? Ett enkelt tips är "var nyfiken". Nästa gång ditt barn visar sin uppsats, berättar hur hen planerat en presentation till skolan eller visar en teckning. Då tänker du "VAR NYFIKEN" och börjar din reaktion/ditt svar med "Hur kom du på att..." 

Du undrar över "hur" snarare än att berömma "vad". Se hur de svarar. Det är magiskt. Få saker känns lika bra, som när någon i vår närhet uttryc...

Att bli varse

Att kunna vara medvetet närvarande i det som sker här och nu är betydelsefullt för oss. Det stärker oss som individer, bygger rescilience/motståndskraft. Det stärker även våra mellanmänskliga relationer. När vi är närvarande - då är vi där vi är. Inte minst är det hjälpsamt i vår vardag. Jag tänkte nu skriva om mindfulness - medveten närvaro, eller som Björn Natthiko Lindeblad väljer att kalla det "att bli varse".

Mindfulness har praktiserats långt tillbaka i tiden och ny forskning visar stora fördelar för oss ”moderna människor”. Det används idag inom både hälso- och sjukvård, i ledarskapsutbildningar, för idrottare, pedagoger och elever. Mindfulness är ett förhållningssätt som kan användas i livets alla situationer och skeenden.

I mindfulness tränar vi oss på att lägga märke till när tankarna far iväg, kanske framåt på kommande födelsedagskalas eller bakåt till gårdagens jobbiga lämning på förskolan. Med träning kan vi lära oss reglera var vi är och var vi vill ha vår u...

Våra barn behöver vårt ledarskap. 

Du vet, de dränerande och tröttande situationerna, när vi har samma konflikt igen och igen? Kanske har du fått tips och råd om hur du ska lösa och hantera dem, men det är inte alltid så lätt.

Ofta blir det tydligare när vi kan se det framför oss. Så kan det vara för mig, ord kan bli platta, men när jag kan föreställa mig och känna in då är det lättare att förstå. Tänkte därför skriva några olika scenarier, du får gärna berätta om detta exempel är hjälpsamt och om det är något du känner igen dig i och kan relatera till.

Föreställ dig att du sitter i ett flygplan som passagerare.

Ni flyger genom ett stort oväder och det är enorm turbulens. Du och de andra passagerarna är rädda och ni ”flippar ut” fullkomligt, skriker och gråter.

I barns liv är mycket turbulent, mycket är nytt och osäkert, de är passagerare och vi är piloter.  Vad behöver våra barn då från oss? Sätt dig i passagerarsätet igen. Du skriker och du är verkligen jätteorolig. Vad är de...