Tonår och gränser

Vissa saker är viktiga, nästan absoluta. Det kan handla om att ta mediciner, använda bilbälte och liknande saker som är livsviktiga. Då är det viktigt att vi som vuxna tar ansvar, förklarar, lyssnar in och håller fast.

 

Men sen finns det väldigt många regler och gränser som är olika från person till person, från familj till familj. Där kultur, erfarenhet, normer och prioriteringar ofta visar vägen.

 

Väldigt ofta ärver vi regler, vi funderar inte ens på om de är praktiska och ändamålsenliga i vår familj, i det liv vi lever. Inte sällan uppstår tjafs och bråk kring något som vi försöker upprätthålla trots att det egentligen inte har något värde, för oss. Men vi har sånt fokus på att det skall vara på ett visst sätt att vi inte tar in situationen i sin helhet.

 

Kom ihåg att inget är rätt eller fel. Jag vill att du funderar över vilka regler du har hemma.

 

Varför har du dem?

Är de viktiga?

Vad är det du vill uppnå med regeln?

 

Om det finns återkommande konflikt/tjafssituationer som rör gränser och regler. Fundera då på hur de blivit till och se om det finns fler sätt, innan du per automatik håller fast och argumenterar.

 

Är det du?

Har du ärvt regeln?

Har ni pratat och bestämt gemensamt i familjen?

 

 

För att undvika onödiga konflikter är en bra början att fundera igenom vilka egenskaper som är viktiga för dig i din familj. Utgå ifrån det, då blir du mer trygg och grundad i det du gör. Du slipper också konflikter som grundar sig på hur någon annan tycker att "man" eller ni borde ha det. 

 

Många blandar ihop jämlikhet, likvärdighet och demokrati, tror att alla i en familj skall  ”bestämma lika mycket.” Det är inte det som det relationistiska förhållningssättet handlar om. Det är stor skillnad mellan likvärdighet och jämlikhet.

Likvärdighet innebär att vi visar varandra respekt.
Att vi visar samma respekt för BARNENS känslor, önskningar och åsikter som för vuxnas.  Vi är lika nyfikna och intresserad av vad de skall berätta eller vad de funderar över.

Barn och unga behöver vuxnas ledning om de ska utvecklas på ett bra sätt och undvika självdestruktiva beteenden.  
 
Barn och unga måste få vara med och ha något att säga till om, de behöver få öva och tas på allvar.

Ansvaret för att avgöra vad som är lagom, vad som fungerar och är bra, ligger kvar på oss föräldrar. Vår uppgift är lyssna in och över tid lämna över ansvaret så att tonåringarna får möjlighet att växa. Det gäller både ansvar som de vill ha och ansvar de inte är lika sugna på att ta.

 

Detta bestämmer jag som förälder.
Detta bestämmer vi tillsammans.

Detta bestämmer du själv.

 

Hur går dina tankar om gränser och regler. Är det svårt? 

 

Kom ihåg, det går bra att ändra sin åsikt. Det innebär inte att du är velig, det innebär att du är öppen och att du har förmåga att lyssna in. Det viktiga är att du gör det medvetet, inte för att det är den enkla vägen. 

 

När jag coachar föräldrar och familjer är detta med värderingar, egenskaper och gränser delar som vi ofta går igenom och arbetar med. Det är viktigt att fundera på varför vi har det som vi har det och vad som egentligen är viktigt och värdefullt. 

 

Nästa blogginlägg kommer också att handla om tonåringar. Har du tankar eller funderingar är du välkommen att höra av dig, på mail, i kommentarerna här nedan eller på Instagram eller FB. Alla länkar finns längst ner.