Självkänsla

Hur stärker man sitt barns självkänsla?

Del 3 om tonår

Grejen med självkänsla är att det handlar om "själv-känsla" - egna känslor och hur trygg man är med dem. Vi kan inte ”ge” barnet självkänsla, men vi kan försöka att inte förhindra framväxten av den naturliga självkänslan.

Självkänsla hänger ihop med vem vi är och hur vi förhåller oss till det. Vår självkänsla är nästan helt och hållet ett resultat av våra föräldrars ledarskap. Om våra föräldrar intresserar sig för vad vi tycker, tänker och känner, om de är nyfikna på hur vi reagerar och varför vi gör som vi gör, då lär vi oss mycket om oss själva och när vi blir vuxna har vi en realistisk och hyggligt nyanserad självkänsla. Våra föräldrars egen självkänsla, deras värderingar och perspektiv påverkar naturligtvis också hur vi känslomässigt relaterar till oss själva.

Jag tänker att om man har svag självkänsla då är man ofta vilsen bland andras tyckanden och värderingar. Genom att ge barnen möjlighet att delta, testa och tycka hemma, genom att lyssna på dem och ta dem på allvar, så kan de ställa in sin inre kompass, utifrån den person de är.

Viktigt att som förälder inte "peppa" eller "bagatellisera" utan att bara vara där när det är jobbigt. Våra känslor och tyckanden som föräldrar är ju sekundära när det handlar om att stärka barnens självkänsla. De behöver hitta sina egna känslor, värderingar och argument. Så var närvarande, lyssna nyfiket på deras resonemang, tankar och känslor.

Ett ex. är om barnet kommer hem och säger att "XX är mycket bättre än mig i matte." Då är det lätt att som förälder säga, "Ja men du är säkert bättre än XX på något annat."
 

Vi säger så för att trösta och peppa. Det vi glömmer då, är att vi förstärker en uppfattning om att vara bäst är något eftersträvansvärt. I stället bör vi vara nyfikna och intresserade. Varför berättar mitt barn detta för mig? Hur upplever hen det? Slå på din inre ”detektiv”, ligger det en önskan om hjälp bakom eller oro? Stress inför kommande prov? Ställ en öppen fråga istället och lyssna. Hur går hens egna tankar?

Låt inte barnet känna sig som en belastning, som en uppgift, som ett problem, som någon som mest bara ger dig jobb. Fundera på vilken bild du själv har av tonåringen/barnet. De har så stor tilltro till dig som vuxen att de tar över din bild av sig själv och gör den till sin egen. Tänk på att vara dig själv, agera inte som om det vore ett rollspel, spela inte mamma och pappa. "Självkänslan växer eller vissnar genom familjens samspel."

”Barn som har svårt att tala med sina föräldrar om bekymmer mår sämre och löper större risk att få psykosomatiska besvär... jämfört med barn som har lätt för att tala med sina föräldrar." (Folkhälsomyndigheten, 2014).

Erbjud rymd

Genom att erbjuda våra barn och ungdomar rymd – utrymme, inte bara enskildhet, utan när vi också ger dem möjlighet att utforska, snubbla, trilla, lyckas och misslyckas, då tillåter vi dem att i fulla drag utvecklas i sin egen takt, till den person de är.

Då kan de efterhand fatta mer medvetna beslut. Ibland kommer de att fatta beslut om att ”göra något dumt” och ibland om att ”stå emot eller upp”. Oavsett så fattas besluten medvetet utifrån en större insikt om den egna viljan - den inre kompassen.
 

Vi kan inte se på någon om de har en bra självkänsla. En del människor kan verka väldigt lyckade, ha många vänner och så vidare. Men det säger ingenting om självkänslan. Vi behöver alla bli sedda, lyssnade på och bli tagna på allvar för att bygga en stark självkänsla.
 

Våra barns självkänsla påverkas negativt om de ofta får höra att de inte duger eller om de bara får beröm och uppskattning när de gör något bra, presterar. Då leds de ofta till att tro att de bara duger när de presterar och detta kan leda till att de får prestationsångest och ställer för höga krav på sig själva. Självkänslan kan också bli svag om man växer upp i en familj där vuxna inte har tid, ork eller förmåga att ge det man behöver, detta kan ha olika orsaker.
 

Kom ihåg det lilla i vardagen

Ibland är det lätt att glömma bort det fina och viktiga i det lilla. Här kommer några exempel på hur du kan låta dina barn veta att de är accepterade och värdefulla för den de är, inte för något de gör:

• De sitter i soffan - du berättar hur glad du är att få sitta i deras sällskap.
• De håller dig i handen -  du berättar för dem hur mycket du tycker om att hålla deras.
• Ni äter frukost tillsammans - innan du kör hemifrån skriver du en liten lapp och förklarar hur fint du tycker att det var att få börja morgonen med dem.

Oavsett om du har ett litet barn eller en tonåring, så behöver de känna att bara det faktum att de existerar, gör dig varm.

Nästa blogginlägg kommer också att handla om tonåringar. Då kommer jag att ge ett exempel på hur du kan stärka ditt barn samtidigt som du säger nej.

Som du säkert märkt så är det jag skriver inte enbart applicerbart på tonåringar, detta gäller relationen vi har med våra barn i stort. Har du tankar eller funderingar är du välkommen att höra av dig, på mail, i kommentarerna här nedan eller på Instagram eller FB. Alla länkar finns längst ner.