Tonår - en jobbig period!?

Tonårsperioden - en framtidsresa 
Del 1 om tonåringar

När jag tänker på begreppet tonår är det två saker som kommer upp, det är en jobbig period för föräldrar och det är en jobbig period för tonåringar. 

Samtidigt vet vi hur viktigt det är att inte sätta etiketter på barn. Inte säga att de är si eller så. När vi gör det, så styr vi också omedvetet dit. Vi söker bekräftelse på att vi har rätt, ”kolla där, nu ligger hennes kläder på golvet igen” – hon är en riktig slarver.” Eller… ”han är så kräsen med maten”. Hon är lat, han är högljudd, hon är blyg, osv.

Det händer mycket under tonåren, ofta ny klass, ny skola, nya vänner kanske träffar de sin första kärlek. Puberteten är ett faktum med hormoner och känslor, tandställning, finnar, bröst, mens och skäggstubb. Många steg från barn till vuxenliv, en utmanande tid, även för oss föräldrar.  

Den syn på ”tonåren” som vi ofta har försvårar ännu mer om än omedvetet. Genom att vi, som jag upplever det, definierar denna tidsperiod som just jobbig och svår.

Tänk om vi istället såg tonåren som den framtidsresa det är.

Att vi gör varandra sällskap genom ett landskap av upp- och nerförsbackar, höststormar och vårvindar. Där vi hjälps åt, vi vuxna håller blicken på vägen, står för trygghet, rastplats, bollplank och erfarenhet och att ungdomarna testar, gör fel, gör rätt, gör om. Argumenterar, opponerar och obstruerar. En tid när de lär känna sig själva. Hittar sin inre kompass.

Vi vill som föräldrar att våra barn skall utvecklas till självständiga, kritiskt tänkande människor, som kan välja med integritet och inte låter sig domineras, kuvas eller förföras?

Då måste de få öva. Vi föräldrar är kanske vana att veta allt och vara populära förebilder. Men nu ska vi inte lika ofta ha svaren utan istället ha frågorna, de öppna och nyfikna. Vi ska lyssna, reflektera, resonera och utforska tillsammans med vår resenär. 

För några föräldrar blir väderomslagen tuffa, från ”Jag älskar dig, när de är yngre till ”Jag hatar dig” i tonåren.

Här handlar en hel del om att vara medvetet närvarande, att inte låta känslorna gå på autopilot, svälja betet och svara tillbaka, läxa upp, förmana eller hota. När vi är medvetet närvarande då har vi lättare för att lägga märke till vilka känslor som väcks hos oss. Då kan vi medvetet växla fokus från det som sägs till känslan som ligger bakom. 

Det är den känslan vi skall svara på.
Exempelvis:  "Åh du måste vara riktigt besviken på mig när du uttrycker dig så här, nu tar jag ett djupt andetag och så sätter vi oss och pratar om det.”

Detta visar att du är mer angelägen om vad barnet upplever än att bestraffa för känslorna som kom ut ur hens kropp.

Bemötandet uppmuntrar inte "dåligt beteende" utan istället visar du att hen är ok och att du ser att hen har det jobbigt.

Barnet behöver få må̊ bra på insidan för att kunna reglera sina känslor.

Nästa blogginlägg kommer också att handla om tonåringar. Har du tankar eller funderingar är du välkommen att höra av dig, på mail, i kommentarerna här nedan eller på Instagram eller FB. Alla länkar finns längst ner.