"Jag vill inte!" När det plötsligt blir tvärnit.
föräldraskap
Jan 07, 2022
Vad är trygghet?
Vad som gör att vi känner oss trygga skiljer sig åt. Trygghet kan beskrivas som ett samlingsbegrepp för både fysiska, psykiska och existentiella aspekter på välbefinnande.
Trygghet är en av förutsättningarna för att vi ska orka ta itu med saker. Är vi otrygga går mycket tid och kraft åt att ta hand om de känslor som följer med otrygghet: oro, rädsla, ångest och kanske till och med skräck.
Att ha kontroll över en situation är en viktig förutsättning för att kunna känna trygghet, liksom möjligheterna att kunna göra sig förstådd och förstå sin omgivning.
En viktig del för våra barn och ungdomar är att vuxna utformar – utgör ett stöd så att deras tilltro till de egna resurserna stärks. De skall hitta sin inre styrka och trygghet. I praktiken handlar det om att succesivt öka barnets självständighet.
Det handlar om att lyssna på barnen och att verkligen förstå vad de behöver för att känna sig trygga. Att känna till och förstå barns behov är en avgörande förutsättning för att vi ska kunna bidra till barnets trygghetskänsla.
Trygghet i praktiken
Vikten av trygghet för att vi skall orka ta tag i saker - vad innebär det i praktiken för oss föräldrar i relation till våra barn?
I samtalet med föräldrar får jag ofta frågan om hur de skall hantera plötsliga eller återkommande utmaningar kopplat till olika aktiviteter.
I mitt bildflöde från hösten hittade jag en bild på min yngste son Henry, från simskolan och påmindes om ett coachsamtal med ett föräldrapar.
När vi inte förstår eller när vi upplever ett för oss problematiskt beteende då är det läge att bli detektiv. Varför händer detta? Istället för att försöka övertala.
I mitt eget och deras exempel gällde det simskola. Barnen tyckte att det var roligt men sen började det helt plötsligt att ta emot. De ville inte gå i badet, ville inte gå dit. Frågan var varför? Vi kan fråga:
Vad är det som gör att du hellre vill sitta här och titta på?
Det är alltid bra att undvika ordet varför i frågan när vi vill att någon skall öppna upp, det låter ofta ifrågasättande och lockar gärna motparten att gå i försvar.
Min son som då var 3,5 år kunde inte svara mer utförligt på frågan utan upprepade bara "Jag vill inte." Föräldrarna jag pratade med sa att deras dotter sagt att det inte var roligt längre.
Tänk på det jag skrev om känslan av "upplevd kontroll". Kan känslan av förlorad kontroll och ökad osäkerhet vara en orsak till att barnet backar?
"Att ha kontroll över situationen är till exempel en viktig förutsättning för att kunna känna trygghet, liksom möjligheterna att kunna göra sig förstådd och förstå sin omgivning."
Jag sa till Henry,
"Ok då sitter vi här och tittar. Säg till om du ångrar dig och vill hoppa i."
Jag sa det som om det var det mest självklara i världen. Om han blev förvånad? Japp. Han tittade på mig och sa " Måste jag inte?" Och jag svarade "Nä" utan att släppa blicken på barnen i bassängen. Vi satt där några minuter sen gled Henry ner i vattnet och sa "kom!"
I princip samma sak hände i familjen jag coachade. Utan att veta skulle jag säga att känslan av återvunnen kontroll över en situation var en stor del i lösningen.
Tänk själv när du förväntas göra något nytt, som känns läskigt, då är det viktigt att känna att du har kontroll - att det känns tryggt.
Som alltid så fungerar inte detta varje gång, det är ingen universallösning. Utan vi behöver stanna och öppna upp, vara nyfikna och försöka förstå.
Genom att ställa öppna ickevärderande frågor i så stor utsträckning som möjligt lär vi oss mer.
Hur går dina tankar kring detta? Hinner du stanna upp och tänka och känna efter? Eller reagerar du mer direkt?
