Att inte vilja börja i förskoleklass är vanligt - inte konstigt alls.
Vilka känslor väcks hos dig?
Vi behöver börja med att lägga märke till vilka känslor detta väcker hos oss. Vad händer i dig som förälder?
Kanske känner du lite:
- Irritation - "åh börja nu inte krångla med detta också."
- Oro..."åh jag minns hur det var när du skulle börja förskolan, åh så jobbigt det var...så många morgnar med tårar och ont i magen."
- Stress..."Jag kommer aldrig hinna i tid till jobbet om detta skall krångla."
- Ledsen..."Åh min lilla plutt, att det skall behöva vara så jobbigt för dig med allt nytt, hur skall det bli i framtiden?"
Alla känslor är okej!
Alla känslor är alltid okej. Vi som vuxna måste ta ansvar för våra, medvetna om att de påverkar vårt bemötande. Lägg märke till vad du känner, säg till dig själv att det är okej att känna så här, sen riktar du ditt fokus på ditt barn.
Försök att prata ”värderingsfritt” (utan "pepp" eller "måsten").
"Vad funderar du på?"
Prata om förskolan eller tiden hemma och vad som varit roligt. Hur hen tror att det kommer att vara i Förskoleklass.
Låt ditt barn berätta utan att komma med några förklaringar utan ställ nya frågor nyfiket och intresserat. Då kommer du förhoppningsvis att få vittring på vad som gör hen rädd/orolig/ovillig.
Vad ligger bakom ditt barns ovilja/oro?
Det kan vara allt från att sakna vänner, förväntas sitta still, till rädsla för att alla andra kan mer, eller oro för att gå vilse eller inte hinna till toaletten.
Barn måste samtidigt få vara ledsna och känna att de vill vara kvar i det som varit. Känslorna är aldrig fel, de skall få sörja den tiden. Det är också känslan vi skall lyssna på och bekräfta.
50% Complete
Fyll i dina uppgifter här så får du strax ett mail från mig där du bekräftar dem.
(Se efter i skräpposten eller om du har en uppdelad inkorg, i Kampanjer eller Socialt.)